Bonden på spektaklet. Jag räkade i fladen en landsman, fom tog mig med fig på operan. Jag war utom mig. Jag war förherad. Nej, bwad de stadsboarne hitta på allting! Utanföre war det ännu ljusan dag, men inne mörk natt. Blir det inte på annat wid, tänkte jag, få lär du ej få fe myc fet. Ändtligen tände de eld på gasen, oc inom ett ögonblick war hela salongen upplyft och sken fom wår fyrfa en jule dagsmorgon. Och få började ett gnif lande, ett pipande, ett brummande och ett dunkande om hwartannat, få att jag pöll på att mista öronen. — Hwad är det min bror? frågade jag. Det är musifen fom stämmer fade ban. Om det musiceras i himmelen få siämmes der wisserligen ide. Men der. före brast nu också en musik lös, hwars make jag än aldrig hört i wår by. Jag wet inte hur det war fatt med mig. Jag brad tonerna och de försatte mig i ett ordentligt rus. Fru Maria von Weber,