Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1858, sida 2

göra Berger olycklig för alltid. Hon fåne de alltför wäl fin fars oblidkeliga flrångs bet i sådana fall. Deremot hade hon mindre att frukta, om hon toge vå fig fas ken. Hon egde efter fin mor tiotusen riksdaler banko innestående hos fadren, och kunde af dem ersätta honom hans före luft. Hon samlade derföre all sin styrka, fteg fram till fin fader och fade: förlät mig, jag Har tagit dessa penningar, jag behöfde dem för ögonblicket. Tag erfåtts ning af mitt arf. TDu behöfwa penningar? Så mycket? Det år oförflarligt! Det är ide möjligt, du har fått fritt anwända hela din räne ta, och det fyller alla dina behof. AF, min far, jag har fatt mig i stuld, sedan flera är, hos en kramhandlare, jag har slösat förfärligt. — Fordringsegaren fom just nyss, jag måäste genast betala hos nom, jag wägade icke bedja of min firänga fader. Förlåt mig. mFörlåta? omöjligt! du är wärre än Hulda. Hon har aldrig dolt fitt lätifins ne, du har spelat skenhelig, du är oförbätterlig. Du har bessulit din fader. Jag har ide mera någon Hotter, gå — från mitt hus! Du har din ränta att