flere år hafwa begagnat densamma, fun nit fult tillfredsställande. De preussiska förföfen anställdes i det nya straff sängelset i Berlin, och efter ett års förlopp lät regeringen officielt fungös ta tesultaterna. Det är efter denna re dogörelse jag började begagna ifrågamar rande medel på ungefär följande fått: Ett halft skälpund jernvitriol upplöses i en half kanna warmt watten, som sedan vitriolen smält, utspädes med kallt watten til 8 a 10 kannor. Denna blandning utgör sats för twå omgångar och räcker alltså för en wecka, om man t. ex. war je Onsdags och Lördags afton flår en hälft deraf med en skopa öfwer gödfeln. Wid begagnandet momhus (fängelser, lazaretter, sjufrum etc) tages till hwarje latrinkärl ot halft lod iwarmwatten upp: löst jernuitttol, hwarmed latrinkärlet dag: ligen sköljes, och skoljwattnet utflåg i göd self:stan. Då jag i mitt yrke anwånder jernvi och följaftligen inföper den i parti, ———— har jag den för nägot billigare ån annars, men äfwen köpt i mmut bör dess pris ej funnat öfwetstiga 2 Ror pr lisp.; efter ett halft skälp. i weckan bör således fostnaden för ett ordinärt hushåll endast uppgå till högst 3 Nor imt för Året. Genom detta billiga medel winnes ej ullenaft den sör helsan wålgörande och för luttsinnet angenama fördelen att be frias från de lila skadliga fom widriga utdunstumgarne från latrinsamlingarne, utan desfa sistnämnda få och ett ökadt wårde sasom gödsel, derigenom att ammo niaken (den gasatt fom bildar den ftinfande luften i lattiner) bindes och för hindras att bortdunsta. Uti den ofwan lnämnda redogorelsen från straffiängelset i Berlin uppgifwes bland annat, att wid odling of flere tcådgärdswäxtet på den till jangelset hörande, förut alldeles ofruft: sbara marken har man erhallit det mest säsdmete bewis på den på dylikt fårt i luftloft tillständ författa spillningens ö: tade gödningskraft. — Jönföping i Juni 1858. C. G Sahlstr ö m. Hwarjehanda. Ett obebagligt läge. En ossicer, ullhörande tansta armeen i Aiqter, hade på en lejonjagt bliswit skiljd fran filt felje och förwurat sig I ödemars fen. Uittottad jätte han fig på en sten wid bradden af en wattengöl for att hämta någon hwla. Smbessa stalde han några steg bafom sig mot en flippa. Om han joll i jouan euer blot: i halsstummer, wisste han ej; men plötsligt sag hun bredwid fig ett ojantligt lejon, jom med uppmåärffams ma blickar bettaktade honom. Deras ögon moöttes, och fälunda fortforo de en lång stund att ororliga betrakta hwarandra Stutligen lutade fig jägaren bakat och ut sirache långsamt sin arm mot boesan. Lejonet uppgaf genast ett djupt tytande od) nåätrmade fig honom. Jagaren hejdade fig Efter en stund upprepade har mycket langsamt förjofer, och åter uppgaf lejonet ett tytande, om hwars mening man ej funde misstaga fig. Detta inträffade flere gånger, till han nödgades att helt och hället afsta stan forföfet. — Natten kom. Lejos net lemnade honom ej under hela natten. Dagen inbröt; lejonet war ånnu qwar och rörde fig på hela dagen ej ur stället. Jägaren hade upphört med alla försöf att gripa fin bössa och såg att hang enda hopp war att uttcotta lejonet genom att II Lf Am Å . ÄU6 ; AA c qL Ai——8qU — — ———— ——— —