Ett lyckligen häfwet twifwel. (Ur Wäktaren.) Det hände nyligen uti en trakt ej långt ifrån Stockholm, der baptisterne utöfwa fin proseytwerksamhet, att en gammal gumma, fom älskade Guds ord, råkade i swåra twifwel om sitt dop. Hon tillgrep då den i den Hel. Skrift henne anwisade utwägen i hwarje swårighet, att ödmjuka sig för Gud och tråget anropa Honom om upplysning, under det hon öfwerlemnade sitt hjerta åt Hans wilja och flitigt läste Hand ord. Bland annat förekom henne då under bön och läsning den be rättelsen, fom förekommer i 2 Mose B. 4: 24—26, att Moses, fom underlåtit att omskära fin fon, derföre af Herren drads bades med en swår siukdom, ifrån hwilfen han befriades derigenom att hang Midianitiska hustru hastigt låt omffira sonen. Wid läsningen af denna beråttels fe erhöll den åldriga qwinnan en stark och trygg inre förwissning derom, alt det li kaledes skulle wara Gud misshagligt, om iman förhindrade de spåda barnen från att genom dopet renad och upptagas i Guds rike och nådesförbund; alla hennee föregångna bekymmer förswunno, och hon kunde fröjdas af det dop, som redan i den Heliga Treenighetens namn war hen ne giswet. Den tid af split och föndringar, som nu allt mer och met tränger sig på ess, gör många hjertan med rätta befymmer, och de swaga fråga isvnnarhet: Huru fall sanningen hädanefter funna winnas, då så swåra och, fom det synes för många, nästan outredbara stridsfrågor dela parti erna? Men hår har man en tydlig och enkel wäg, fom Guds Ord sjeff usstakat. Att disputera tillstyrler det icke, utan twärtom; och partisinnet önskar ingenting hellre ån disputera, emedan dass stvtka ligger just i klyftighet, och def bewis ins om det naturliga förnuftets område. Ått fråga menniskor år ide heller det meft til: fredsställande, om man år få lycklig att finna rått innerligt erfarna och fö ödmjufade Christi tjenare, hwilka i sanmng fun: na genom fin omwårdnad rädda ett siort antal själar. Men äfwen åt den, som detta medel ide står till bude, gifwer Gud ett annat, fom år särdeles enkelt, him melskt och rent, och fom wi se i den nämn da gummans erempel Han har lofwar att leda de elända rått, underwisa och lära dem deras måg, få att äfwen de fåfunnige ide behöfwa fara wilse om nå gen. Härtill fordras att med enfald och hängifwenhet öfwerlemna fig åt Honom, bida Hans stund, och ide tröttna att be gåra Hand hjelp. Wi fänna äfwen en annan person, fom nyligen, efter att lån ge hafwa warit i owisshet i anledning af baptisternas meningar, under bören om upplysning fick en få stark och öfrvermåls digande wisshet om det dop hon ibarndomen erhållit, att hon tror fig aldrig mer funna twifla derpå; och ännu en annan, fom just under bet man för henne utred: