Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1858, sida 2

SA c gons hjerta. Ehuru jag är innerligt taäsam för min fars wälwilja för mig, så har jag ingen rättighet att begagna mig deraf i denna sak. Våt Hulda få honom, efter han will hafwa det få sielf. Sag bar hittigs ansett Honom fören klok och dugtig karl, oc derför har jag welat hafva honom til måg. Men nu bewisar han fig tydligt wara ett dum hufwud, en narr, fom ide förstär fitt bås sta. Hur fan man föredraga en låttfins nig slinka, fom ide år torr bakom öros nen, framför en få fullbildad qwinna, fom du? Dessutom har du att lyfta ditt morsarf på din bröllopsdag; din moder förde med fig betydligt och lemnade ges nom fin hushällsamhet mera efter fig; Huldas moder förde intet i bo och mins skade wårt wälstånd genom sitt slöseri. Hulda har icke twå stofwer att gifwa en man. Berger är en narr, jag will icke hafwa honom til måg, få sannt jag bHeter Adrian IJerner. Förlåt mig, söta poppa, men jag tyc fer att detta hedrar Berger, det bewisar ju ren oegennytta att följa hjertats bör jelse utan afseende på penningar.