Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1858, sida 2

JiiQqpd der på morgonen med lugnadt hjerta och klar blick. Hofrättsrädet fatt wid sitt strifbord och skar en penna. Hans bistra anlete ljus nade wid Claras äsyn; hon kysste som wanligt hans hand. YNå hur har saken aflupit? Har Fan fått ditt bifad? mXa, min ålstade fader. Jag funde ej annorlunda. Han begärde af mig Huldas Hund, jag märfte att Hulda för: ut bade gifwit honom sitt hjerta. Swad wil det der fåga? swarade hofråusrädet med frarp blid, fom en dor mare, hwilken hör ett oförmodadt wittnesmäl. Det är helt enkelt. Berger od Hul: da äro ense. De hoppas på wår fars bijall. unSå oförffämdt! Något sädant har jag aldrig tänkt. Jag har ämnat förena den beffedliga unga mannen med dig. Du är min aldsta dotter, du ensam ar färdig att blifwa maka. Hulda är ett lättsinnigt barn, och behöfwer iid att stadga fig. Berger wil ide hafwa mig, utan Hulda. Det är omöjligt att twinga når