Systrarne. (Forts. fr. föreg. N:o.) ngwarsöre det? Jag fer på allisammans att du, utan: att jag märkt det, kommit i når mare förtrolighet med Berger, än jag anat. Det är mitt fel, min brist på uppmärffambhet.. vWisst ite, söta Clara: du kunde omöj: ligt taga reda på alla wåra blickar. Dessutom bar ingenting farligt händt. Berger träffade mig här ensam härom dagen, då du war i sällskapet, och jag ide kunde wara med för min flygga tande mwärf, och då hade han den djerfheten att taga mitt löfte. Clara trydte hastigt fina händer mot hjertat och låt Hulda uigjuta fina fänflor af förtjusning öfwer den tyda, fom mäns tade henne med den unge, förhoppningåe fulla mannen, om hwilfen alla fade, att ban stod på wägen till de högsta befordringar för sin duglighet och älskwärdhet. Den utsökta artighet och den ide omer tydiga beundran, bwarmed den unge