betuttig fuussdng.Nu skulle man mål hafwa förmodat, att sista rikets stäånder och def slatsutskott, med ogillande of 1854 års ständers fulle måktiges beteende, skulle hafwa forständigat sina fullmäktige att wisligare gå tillwäga, och att man skulle hafwa gifwit dem nya infttuttioner, fom erfordrades för fondsy. stemets insörande och handhafwande äfwen under förändrade förhållanden. Men man walde hellre att ofwerstryka fullmäktiges beteende med harfoten, för att få kasta inhemska fondsystemet under bordet och betråda den utlandsta skuldsättningsbanan hwarifrån man med mindre beswär och med mindre pretention på financiel skicklighet och påpasslighet kunde makligt hems ta allt fom behöfdes ej blott för det jernwägsnåt, fom nu war framlagdt, utan för alla maskor deri, fom man derefter önskade att mbinda i detsamma. Man får saledes ide af nu omnämnda misslyckode försof draga någon slutsats för omöjligheten af det inhemska fondsystemets införande, ty operationen bewisar raka motsatsen, eller att fondsystemets införande 1855 hade watit det aldralättaste i werlden med det wukor, fom trikets ständer supulerat för den tiden, helst det med full: mäftiges förfigtighet andå lyckades att uppläna nägra hundra tusen rifsdaler om ins. rätt minnes. Djupt mäste man dere fore biflaga den wåndning i rifets från ders mårt och steg, som aj den musslyckade operattonen blef en följd, att nemligen staten hasigt och luftigt kastades in på utländska stulosattningsbanan, dit man setut med fina felattiga freditanstalter ha: de intwingat landeis hypotheksforeningar. MeSvweige År ett fattigt land — år den nötta wisa fom stådse spelats upp och fom hituns skralats på torg och gator, sa snart fråga want om ct statens eler torporamonero företag, fom erfordrat når — — ---—8n—Wmpnnaue—— ---52 X ————A———-x-2 2 r—— S — —A — ---Å VV 2We —4 MMMM —— — — gra milltonet för def utförande, och De som strålat mest, hafwa lyckats båst, att halla landet i fattigdom. Måter man fapitaltilgången efter landets s. t ros relfetapital, då må man wisserligen medgifwa, art Swerige år ett öfmermårtan saltigt fond, efter son det lärer finnas privata personer i andra länder, fom hwar för fig ega sorte kapitalformogenhet, än bila wari lends s t. öreljelapmal. Men om man gifwer aft på normala förhållandet, då inga frifer störa förtroendet man och man emellan, få saknas ide rörliga fapitaler afwen med den inskränkta uugangen på bankens fingande mynt och sedlat. Jde längesedan kunde man köpa en egendom jor en miliion, och betala dettu fapital, uran att man deriill behöfde anwanda en ssilling af röretfetapitaler. Mun kunde betala med goda papper af många flag och helst med räntebårande statsobligattoner, om sädane hade funnits. Landet rörde fig med en inhemsk skuld å ena sidan och en inhemsk fordran å den andta sitan på minft 500 mil. Hwarje wecka, om ej ofta på en dag, skedde en tapitalomsatinmg mom landet kanske på storte belopp ån landets hela rörelfsFapital, fom ändå till större delen låg oc wertsamt i banken, i statens och forporar tionets kassot, i den stora massans göm: mor och fickor. Man fan häraf försiå, att Swerige ide war få fattigt fom det synliga röreljefapitalet antydde. Det war twertom rikt med allt hwad det egde inom fig, sa länge det ide war något an: nat land något skyldigt, men det har in: trådt på sattigdomens wäg med den ute landska stuldjattumgen, för hwilten ingen ädödlig nu fer grånsen, om allmänna opis nionen ej blir stämd för wår fråga. Hwad fom för många anses paradort, att staten ffulle inom landet funna upp: läna hundra miskoner och mer, under loppet af någet ärtionde, då landets rö: reljefapital ej utgör mer ån hälften deraf, will inf. belysa med ett praktiskt exempel: A innehar 1000 rdr, fom han ej be: höfwer anwända förr än efter en wiss tid. Hellre ån att täta dem ligga räntelösa sunder tiden, uttager Å för dem en statens råntshkhår Do aHI Atoaon Sta-atn AÄAtaifwor