Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1858, sida 2

den, jag täcker derföre hälet med en dbloms ma, lift de öfriga. Jag tror ide att man skall funna märka lagningen, när det blir färdigt. Ry, ide fan jag begagna en lagad schall Stopven skulle bränna mig i hulet! utbrast Hulda orolig, och kastade ifrän sig den sönderplockade törnrosen. Om du ide wil nyttja den sjelf, få stall jag begagna den; jag tyder om det jag kunnat bhjelpa. U ck, vu är alltid få snäll och förftåndig, mamma lila — och jag år bara en slampa, en förflörerffa, fom stränga pap: pa fåger. Derpå omfamnade hon Clara och smek henne, fom ett barn fin moder. Slara! ljöd en djup basröst genom den öppna dörren till ett inre rum. Hulda fläppte Clara, fom ilade in på kallelsen, saabb fom en wäderil. Hulda tog schalen, draperade sig behaglystet med den framför den flora wågge spegeln, fåg det ännu ide fyllda hålet, kastade bort den föraktligt, och ställde fig i fönstret, för att fe på himmelens styar oc suckade. När Clara fom in till fin far, hofs