Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1858, sida 2

emot Clara oc sköt fram fitt lida rofene fnoppåanfigte under Claras med en barn: slig min oc fade: Söta mamma! jag har så träligt i dag! Hon kallade fin syster mamma, dels på slämt, derföre att Clara alltid war få flitig och allwarsam, dels på fult allwar, emedan Clara warit och war fom en öm mor för henne; sedan Huldas födelse har de Clara nästan aldrig wikit från hen nes sida. De woro offiljaftiga, fom fam och blomma. Clara säg upp på Hulda med en får lefsfull blif och swarade: går någonting, Hulda lila, fy, spela eler rita, eller hwad som helst, man har alltid tråkigt, når man år fyflolög. A, det år få tråfigt att arbetal fade Hulda, od) började att plocka föns der den wadra rosen blad för blad. Men hwad gör du sjelf? Det är ju min gamla schal du lappar! Hu, hwad det är träkigt att lappa. Min söta män, du har ju ite haft schalen mer än ett par gänger, fastän du slitit sönder den, lila slarfwa. Ser du, jag tyckte att det war skada att förkasta