Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1858, sida 2

A : e — — in mig i er hydda för att der wrida palsen af mig. Men ni bedrager er, min färe wildbasare, om ni tror, det jag fi oförsigtigt öfwerlemnar mig åt er. War så god och wänta nägra ögonblick, medan jag samlar ihop min bataljon mi: lis, för att fåga ev mitt fifta ord. Fet fattades blott detta, fade Pet: ter och skrattade bjertligt. 3J oet ögonblick då den nyfikna hoven temnade rum åt amtmannen och hans folk, märkte man i haft en lång rad af granna wagnar, fom förde in på warfs wet. Wid denna owäntade syn wändes allas ögon dit. Hwar och en wåntade med spänd uppmarksamhet på hwad foms ma skulie. Till oh med amtmannen sladnade, slagen of häpnad, ide wetan: de huru han skulle förklara orsaken till annalkandet af alla dessa granna wagnar. Han sökte äanu efter losningen tisl denn besynnerliga gåta, tå tåget flads nade och de resande Hego ur wagnarne. Se hår wåra höga måktiga herrar generalnater! ropade med en mun. Och i ögonblicket aftoga alla mörd. nadsfullt sina mössor. J spetsen af ett längt täg högtidsktadda herrar gingo fy,