Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1858, sida 2

da i spetsen för en bataljon milis, som snart stall twinga upprorsmakrarne till förnuft och moskoviten ati begära nåd. Under det amtmannen och hans werfe tyg beredde fig atr gå ifrån warfwet, sade Petter, rörd ända till tärar, till sina famrater, fom täflut att tränga fig omr kring henom, för att förswara honom; Tad, mina goda wänner, tad för den hjelp, j få ädelmodigt tillbjudit mig! Waren öfwertygade, oti det obetydliga missförstand som nu egt rum och som uppwäckt den gåsning, hwartill j warit winnne, skall snart blifwa förklaradt, och j skolen då äfwen förnå, att ej min me ning warit att undandraga mig de lag: liga myndigheterna eller att uppwigla er mot dem. Derpå ropade han till: baka amtmannen, fom redan befallt dtertäg. Höge herr holländske amtman, fade han, 7jag är färtig att för dig upptäcka min lilla hemlighet, om du will tomma närmare med hatten i hand. YyHa! ho! herr moffovit, ropade, med fröjdefull röt, amtmannen 7ni börjar blifs wa artigare; wi börja utan twifwel bli rädda, säwida ni inte ämnar blott narra