Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1858, sida 2

för ott få upplösning på denna scen. Wy5deman frampiällde det i form af en sinnrif oc vå safen gående fråga. UYUYmNlna wånrner, ropade han, wänd fina kamrater, fommen j ihåg te sera slänterna med Schiedam, och mjöd samt te många kalasen, wi haft honom att tacka för? Skulle det inte wara fegt att vu swika honom, wår hurtiga fomrvalt i Jo, det Mulle wara riktigt fegil l Detta rop undsöl alla munnar på en Igång. och minst hundra fnuma händer I voj de sig ut hopen, hwars wåglika rös freLlser började närma fig till amtmannen lod hans farrater. Moktens reprefens stant shika med hens frik woro på wäg satt bi bortförda, då Han i haft månde sig mot folfmarfan: I MaRa mwänner, ropade han, det tyctes mig, fom 1 än n. de salla till en uppresning ett upplopp. Afkten er, 19 wald mate sterka för slag! Också förs siarar jag högt och begripligt att mår her Blondwoks warf skall belägras i la: (gens namn. Hwad mig och mit folk angår, om wi nu draga of härifrån på en stund, år det endast för att återmänse