frön, så osta dessh vegetdttvn Åi sar med ett wårsäde. Rensning, hackning och träde äro blott ofullkomliga medel der emot. Wi meddela här ett ganska prafs ö tiskt och enkelt förfaringssätt, hwilket wäl ofta blifwit rekommenderadt, men som dock ännu ej är allmänt bekant. Detsamma finnes utförligt beskrifwet uti första ban: pet utaf de af Elsner utgifna fålefiden Bercingblåtter. En schlesist landtbrufare hade mycket lidit af senap, som isynnerhet i beswårande mängd slog fig till wti lic net. En stor tilgång på senapsfrön bragte honom på den tanken att anwända det till den af Honom mycket brukade grön: gödningen. Han besådde ide utan en wiss oro större delen af ett för höstsäde bestämdt och med senap öfwerfyldt fäldt med dylika frön, efter att förut hafwa plöjt och ftarft gödt åkern. Brodden skjöt tjockt och kraf. tigt, få att han måäste först afslå den, ins nan den kunde rått nedplsåjas. Redan höstsädet wisade sig båttre på den med fer napen gröngödda delen, ån på den delen, som blott med stalldynga blifwit gödd. Men ännu mer glädjande blef det egaren, att uti det efter höftsåden följande linet finna den gröngödda delen nästan full fomligt ren från fenap och blott en gång behöfwa en lindrig rensning; hwaremot detta ogråg på den öfriga delen nu liksom förr, fanns i mångd och förorsakade myc: tet arbete och skada. Sednare dermed gjor: da försök gåfwo lika goda refultater. Hår är ocså på fin plats att erinra, att detta förfarande undantagswis ganska mål fan tjena till hjelp, når, mellan första och andra klöfwerskörden, brist på grönfoder kan inträffa; ty senapen ätes gerna af korna och werkar ej ofördelaktigt på mjölkafkastningen. Endast måste man sorgfälligt iakttaga, att den för gröngödning fådda fenapen ide får löpa i frö, utan om möj: ligt nedplöjes, då De första blommorna wisa fig; wid hwillen tid äfwen plantor: na innehålla de meft lösliga och gödande beståndsdelar. Vitalis och hans medtäflare. J alla tider och inom alla corpser haf wa befordringar till sysslor gifwit anled ning till afund och utbrott af elakt lynne å den förbigångnes sida. Afwen de from maste, de mest bildade kånna sig intagne af en wiss bitterhet emot dem, som blifwit dem föredragne. Ett bewis härpå gifwer den snillrike Vitalis), som en gång sökte en akademisk befattning men blef undanträngd af en både å funskapens och snillets wågnar honom wida underlägsen person. Någon tid efter denna utnåmning hände fig, att Vitalis med honom sammanträffade i ett större karlsällskap, och fom wanligt hade stalden församlat omkring sig ett större auditorium, hwilket äfwen illustrerades af den nyutnämndes person. Vitalis kunde ice lemna detta tillfälle obegagnadt att gifwa fin lycklige rival en wålförtjent släng, hwarföre han började att omtala en dröm, som han sade sig hafwa haft natten förut. Mig tyckets — började han, isoaner. het wändande sig till fin antagonist (CM — att jag wandrade på ett fort öödsligt fält, öfwersådt med torra buskar och tift: lar. Tung och tryckande war atmosferen omkring mig, och ur djupet af mitt brost drog jag efter en friskare luft ån den qwäfmande, fom omgaf mig. Jag kånde en få innerlig långtan att uppnå någon af 2223a2 .. fåltet A I