3iiiniiii rynkade ögonbrynen och det började Fitte la i hang fingrar; men mest började det rycka i skrattmusklerna, och han kunde ej riftigt återhalla ett gapskratt. UDu önskar säledes weta, hwem du ät, fade han gäckande. Det är på min ära inte få fwärt att säga. Jag gissar, att du är en perukstock, fatt på en sior swärtad halmwiska, ide fannt? Wid detta skymfliga swar började ben lille swarte mannen hoppa af wrede. yDÖförskämde glop! skret han, huru wågar du på det wiset swara en officer hos wåra höga och mäktiga generalstater, en embetsman wid stora amtmanskapet i Holland? Du är då blind, för att inte se det sigill, jag satt på din dörr, och för att deruti ej igenkänna den mäktiga Res publilens sigill, detta sigill fom ingen död lig ostraffad får bryta. Dessutom! ... Tillbaka! tillbaka! säger jag dig, annars lofwar jag dig, att du skall få känna hur ru tung rättwisans hand är. Då Petter hörde detta tal, började hans tålamod tiga slut. Detta behöfdeg endast en armrörelse och en selunds tid, för att låta den lille, enfaldige stac. farn göra en ofriwillig piruett oc) rulla