Timmermannen i Saardam. — — Kay, IX. Den fårade. (Foris. fr. föreg. N:o.) nMin färe Petter, swarade han, jag har swurit ett om äfwen wåra höga och mäktiga generalstater söfte utwerka hos mig förlätelse för Johan, skulle jag fwars ra dem: Rej. Du har ett ädelt och godt hjerta, oc jag är dig skoyldig mycket sad. Du år likwål endast en simpel timmerman, och du bör förstä, att jag inte fan bewilja dig det, fom jag skulle neka dem. yYAck, fom du äfwen skulle neka Gud sjelf, är det icke få utropade Petter, rynfande ögonbrynen. uDenne Gud, fom fagt: Låt aldrig solen gå ned öfwer din wrede? yJag är ide wred på gossen, fwarar de timmermannen. Iag will envast ide fe honom. NF, min wån, du Är ännu långt från