än ömsesidig billighet tillåter. Den meds för då alltid bittra förebråelser. Barm. beriighet år en frifteng första dygd, och glömska af lidna oförrätter hang största pligt. Och jag frågar dig nu, om du någonsin betänkt alt detta? Wydeman försiod inte, hwart hans unge famrat med detta tal wille komma, bwarför han fåg på honom med ögon fom tycktes säge: hwad är menirg n? Hör mig, fortsatte den unge man: nen: fom wi alla böra alska och förlås ta wår näfta, få wil jag påminna dig, att det finnes någon, fom är dig nårmar re än alla andra menniskor, och med pwilken du lefwer i osämja. Tror du, att din genstrafwighet är behaglig för Gud, fom är barmhe: tigheten sjelf? Har du glömt din äldsste fjon? Broder! utropade Wydeman, för ide detta få ljufwa ögonblick med att på: minna mig om detta barn, fom ide mera finnes til för mig! Ty har han wäl haft något befymmer om fin far, medan jag swäfwade mellan lif od) död? Utan twifmel, swarade Pettet lifligt. Den stadars goesen hwarken natt eller dag lemnat din hufwudgärd, sa lände du