Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1858, sida 2

o —-—— med gäckeri talade om. Wid ett tecken, som han gaf med högra handen, ffyns bade tre eller fyra af karlarne upp på väd, och några fefunder dereften fom en wid ett tåg stadigt faftbunden ländstol ned ända till marfen. Mäster Blondwyfk installerade sig deruti och blef fom på Pettere födelsedag upphissad på öfwer sta däcket. Så snart han war uppe, foms mo de andra dignitärerna, utom de twå förnämsta arbetaranförarne och älderman Wodeman, hurtigt klängande på de höga repstegarne fom hängde på steppets sidor; sist följde en trupp musikanter. Under tiden hade orbetarne, fom stadnat nere, gjort de sista tillredelserna, smort ruars ne, på hwilka fregatten skulle glida ned, och tagit bort de sista stöttorna, som ännu stodde fartyget. Nu gaf boggmästaren ett nytt tecken, då alla närwarande aftogo sina mössor, fromt hopknåppte händerna och läste en tyst bön; derefter utropade mäster Bionds wyk med hög röst: 3 Fadrens, Sonens och den Heliga Andas namn! måtte detta fartyg lyckligt nedkomma i hafwet, må det segrande gå emot slormar och trotsa afgrunder, må