Timmermannen i Saardam. Kav VII Profseglingen. (Forts. fr. föreg. N:o.) Då den försir förskräckelsen gått åÖ; oer, lugnade han fig, få godt ban kunde. Han war asfideles penommåt, ty bäten hode warit nåra att fontra, och derwid tagit öfwer matten til mer än en half fots djup. Då han äter lyckades komma på benen, såg han med ofantlig förmå ning på den unge sjömannen, fom med skoten i högra handen och flyret i den wensta, fortfor att sköta både det ena och andra met holländst flegma och den orubb ligaste sinnesnärwaro, alldeles som om ingenting förefallit. Båten hade åter. tagit fin jemnwigt, ehuru den ännu gan ffa häftigt gungade till höger och wen fler; men den war redan ganska långt från det ställe, hwarest wågorna ännu fortforo att flå mot hwarandra i höga hwita och flummiga massor.