— J ÅRerifes Adeh. läses följande insända Artikel: Ett ord till skogsegare och wedsäljare. Ofta höres den klagan af dem som äro nödtwungne att köpa wed, att den år ej torr, att den will ej derföre brinna, men frålet fan wara något helt annat än felande torka; det fan möjligen härleda fig från det misstag, fom skogsegaren begått, då han fällt den frog, fom han ämnat till wed, i nedanet af månskiftet. Det lider ej något twifwel, att månan inwerfar vå allt, hwad fom wårer, och det torde fråf. wa en mera bestämd upomärksamhet, ån fom wanligen egnas deråt. En tyst före fattare har i en ganska safrik afhandling jär die Forften angifwit högst märlliga hänwisningar på månans inflytande på safwens stigande i ny och fallande i nes dan t. er. kolsyrans till eder frånwaro i trädet, som en följd af månans större eller mindre attraktionatrast. Den förtjenar uppmärksamhet, och wåra skogafwerkande bergsmän äro ide främmande för det erkännandet, att skogens fällande i ny har ett afgjordt inflytande på wedens torka. Jns. har i mer än 40 år följt denna grundsats och fått de owedersägligaste be wis på def sanning. — — — — —