som på afssänd för deras ögon framfålls te en särdeles liflig tofla, åt hwilken def vundradetals wårerq varnar gäfwo ett salljamt utseende, då deras rörliga wingar aftecknade fis på himmelens blia azur jasom små grå itjernor. Flera uns ter boggnad waronte skepp sontes på warfwer; men olla woro de underlågsna den sköna fregatten, fom dagen derpåi stkulle gå of stapeln. På längt häll såg den ut, fom om den wore strantad. Joban betraftade några ögonblick stil latigande strander, ty ban hade upprädt ten faterliga hyrdan. Wid åspnen of Der tof, under hrilfet hon war förd, funde han ide behperrska fin rörelse, utan frågace Petier fidante: Syar ni jörsott, herr Petter, ost be. weka min far att återtaga mig till näber. Wid denna fråga mulnade hafigt den unge timmermonucns ansigte. en gocfe, swarate han med ctt befwåratt utjeende, tlär oss inte tala om det nu. Om man tänfer på buru härtt menniskohjertat ibland år, få frukiar jag, det jag cj udrådligt stulle kunna njuta af der herrliga sladespel, fom Guds gods