Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1858, sida 2

crjaka dem, fom ide äro wana wid haf wet, oc) fom man wanligtwis kallar ficr sjuka. Först lände han någon tryckamng öfwer bröslet, seran började ban andas tungt. Af fruktan att wisa J han, hwad som föregick inom bonom, wände hin fig hastigt om och tillslöt ögonen, för an äte minstone undsliopa den swindel, fom tet gröna od få volpande wattnet ofta Åftsds fommer. Så förflöta några minuter. Slutligen, tad ware han? kraftiga wilja, gid ban segrande genom förste proiwet. Då började ban hurtigt betrafra wågor. nas oroliga dans, och bsarje gång han på nytt kände sig må illa, gjorde han ett nytt vemödande, genom hwilket han l)ckades dämpa den inte rörelje fom uppe siod hos bonom. Först då han kände si wara fullfomligt såker på sig sjelf, började hun uppmärkjamt betrakta mastens storlek och plats på bären, skotens halande och fironde, seglets omkalning afwensom manöereringen af rodrer, b vils fet Johan förde med såfer od wan hant; sedan frågade han fin unge famrat an. gående omstäntigheterna wid en mindre bäte tackling och färtet att yra den. De hade redan hunnit förbi byn. Saatdam,