Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1858, sida 2

Jiiip wet, för att sedan besluta om han skulle wara med eller ide. Af mor Wydeman bade han fått meta, det hennes fon Joe ban tjenade i en närgränsande by hos en fiskeriegare, och uf flera orsaker be. slöt han att wända fig till denne yng ling med anhådan att ban sklulle taga honom med fig på en utfärd. Den lila lösgjorda båten gungade gladt på wågorna, den war lått fom ett nötslal och öfwerlemnade fig åt bafömås gornas alla nycker, fom tyckres leka med honom. Petter äsäg detta ide utom rörelse; han blef riktigt förskräckt då han jemförde def dräckliga sammansätming med det wäldiga hafwet. Bäten hade i afiern och i förn ett slags kabyssa, ämnad iill skydd i händelse af regn ät en rel af den anspråkelösa besättning, fom wanligtwis förde der; det öfriga war ej däckadt och der lade man lasten. Under sin mans frånwaro hade mor Wydeman hjelpt sin son att båra äror och segel till siranden. Då årorna woto vasatta och seglet fåsladt wid masten, er. for Petter en ännu nörre förslräckelse. nr du wäl fåter, frågade hun qwinnon, au din fon förfjår att slickligt