Timmermannen i Saardam. — — Kav VIII Profseglingen. (Foris. fr. föreg. N:o.) Man kan låätt föreställa sig, att Petter icke war bland de siste, som wille wara med. Dock glömde man icke såga bonom att, då man så der släpvte löst ett fartyg, man ide alltid kunde wara fåfer, att det skulle aflöpa utan olycka och att, i fame ma ögonblick det siötte ned i bafwet, det wanligtwis fom i häftig störisjö, fom i slor massa öfwersköljde däcket. Detta giorde bonom mycket fundersam, emedan han hade en naturlig förskräcklese för watinet. Den unge Ryssen war allt för stolt, att wilja göra fig löjlig i fina fam raters ögon genom att i det afgörande ögonblicket wisa någon räddsla eller förs strädelse. För att på egen hand förför fa, om det skulle wara honom mösligt att modigt öfwerwara högtiden, beslöt ban att göra en utfart på öppna paf