Ramrat, det år jag som haft orätt. Jag förolämpade dig först; förlåt mig derföre. Wyreman war långt ifrin att wänta fia ett dylikt spräk. Jcke heller förstod ban hela ädelheten oh högheten deraf,, hwarföre han och förblef känslolös för Petter Michaelowitz ädelmod. Wan att swara derpå annat än genom en förakt full blid, närwade han fig dörren och gick ut, lemnande den unge mannen orörtig of förwåning. Sedan åldermannen gå:t, blef Petter helt tankful, stödde arms bågarne i fönssret, och låt hufwudet fjune få i händerna, likasom för att bättre föl ja de tankars lopp, hwilka arbetade in: om hans hufwud. Under tiden nårmar de sig Wydemans hustru, ännu helt dar rande efter den scen, hon warit wittne ti, för att genom några wånliga ord söka lugna honom, J början syntes han känslolös för hyennes bemödanden; men efter tre eller fyra minuters förlopp wånde han sig om ok fade till henne: mywinna, du förstär ide och Man ej heller någorsin begripa, hwilfen oerhörd händelse som tilldragit sig. För nägra