Timmermannen i Saardam. — — Kar. VII Örfilen. (Forts. fr. föreg. N:o.) Emellertid inskränkte han fig wid Pets ters första anfall till att endast sästa fina förwånade ögon på horom, likusom för att begära förklaring öfwer detta anfall, hwars orsak han icke begrep. Men då ban hörde den beskyöllning, hans unge kamrat gjorde honom, blef han blcf fom en swepduf. Hand läppar rörde fia utan att finna ord. Man säg att en storm rasade inom den gamle mannens bröft, men ban gjorde ej ringasse försök att befria fig från den unge mannens jern händer utan fortfor att betrakta honom med stum häpnad. Efter några Öögons blid äterfic han dock målet och fade med en skälfwande röst: Petter Michaelowitz, jag hade kommit bit, för att tacka dig för din gifmilds het. Jag fick nyss weta, att du gifmit