den till minne af er. Den skall tillöfa min samling som börjar bli temligen ftor, tillade han, wändande sig Hl Leo fort. Anna lemnade Petters hydda, lycklig som om hon fätt ett nytt lif, och slutade ide art berömma den unge timmerman: ven; tack ware hans slickligbet kunde hon samma afton förtära fin waffla, och hogpas på god sömn. Ä Wilhelm fom hem helt fundersam öf: wer det han sett och förlorade fig i tur fen gissningar öfwer Peiters hewligbetsfulla famrat. Sina gissningar och Det han fett omtoalabe han för fin mor. Men hon, fom en förständig qwinna, förbjöd srängt fin fon att för någon yppa, ywad han genom en händelse sommit att fe. Likwäl kunde hon sedan den dagen ide sjelf uppböra att siändigt i sitt finne hwälfwa en mängd förmodanden öfwer den oförtlarlige mannen med lraschanen i den guldbroderade uniformen. Kap. VII. Örfilen. Jfrän nyssnämnde dag säg man ofta främlingar besöka Petter uti hans Ul