Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1858, sida 2

afdrutet en midt i en wigtig fosfeljättning. Men Wilpelm lät inte afskräcka sig, ehuru främliagens närwaro något litet oroat honom. , gode Herr Petter, jan hr ännu något att bedja er om, och Det år en särdeles wigtig sak. Se här är min ftacfars syster Anna, fom inte en gång fått det nöjet äta en waffla på er födelsedag, emedan bon bar en odräglig wärf uti en ihålig tand. Ni skulle wål inte wilja wara få god od rycka bort den tand, fom gjort henne få mycket ondt? Ni är få förwånande skicklig uti allsing, och ni bar uti er wäska en mängd tänger, fas rar och frifmwar, fom jag såg den dagen, då ni tog bort tradslisan ur Jeromes Öga . . nNåwäl, hwad säger du om det bår, Lefori? frågade Petter fin kamrat. ffrattande af godt hjerta Sr jag inte en rif tig tusenfonstnar Då han fagt detta, slöt Han fram en slol midt på golfwet samt bad Anna får ta sig derpä. IJifa mig nu, mitt barn, den tard, fom warker. Anna gapade, od Petter med ljuset i