Norrländska Korrespondenten – 5 juni 1858, sida 2

ätit wäfflor? Utan twifwel är man i Nossland okunnig om hwad det will säga. Nåväl mor, funna wi inte i i dag til herr Petters ära baka litet wåfflor? frås gade Wilbelm, lika som genom en bastig ingifwelse. Han ger of ju allid för hwarje wecka fin förtjenfi. Du har rått, mitt barn, det war en god id, swarade mor Wodeman, sedan bon några ögonblick betänkt sig på saken. TW böra bewisa honom wår erkänsla. Och må såitet blifwa enkelt och enligt med wära tillängar. Derpå wände hon sig till sin dotter, sågande: Anna, bår har du sex skilling, gå od fåp mig litet grädda, medan jag gör i ordning och tänder upp eld. Snart war framsatt, hwad fom bes höfdes för tillredandet af denna läckerhet, sårlifligt efterlängtad af barnen. Så snart smeten war i ordning, blef wåffele jernet lagdt på elden och smordt med lis tet smör, hwarpå gräddningen började. Wilhelm och Anna holla sig tätt intill sin mor och följde noga med ögonen alla omständigheterna wid gräddningen. Ett glädjerop undföll dem, hwarje gång en wäffla war färdig, fom ännu mer ökade