wårdigaste. Till K M. Bide har näm ligen ojficielt nu ingått underrättelse, art H. K. H. är alt förwänta till orten i Augum månad. Efter att på sidowägar tagit i betraktande landet efter Pued och Luleå elfwar, efter hwilken sednare fården torde komma att utsträckas ånda till Qwicjocka lappmark — den naturskönaste traft i Norden , fortsätter H. K. H. sedan landawagen ti Öfwer Torneå utefter Torneå elf. — Sedan K. Adolf Fre drufs td sockes ingen regent hajwa ansett denna ort wara wärdig ett besök. Tiu någon del torde man wal derutt äfwen få soka o: saken till den jemfötelsewis ringa ; uppmuntran detta lån rönt från statens liva. Oet länder H K. H. Kronprinfen: regentens omdöme och goda milja till mycken bedet alt med egna ögon wilja öftertyga I fig om naturen och resurserna hos en landsanda — 11 del of hela Swerige, — fon hittils mcd fördomens okunniahe tena oh det förnäma föraftertå ogon blifwit betraktad, samt i följd deraf högst ftjufmoderligt behandlad Med kånneron om A dess ofantliga stråckor of ottmgbar murt, def rika malmgangar, hw dte allt med den mest A sannings töst skall tala till H. K. Ö., se wi för detsamma en ny dag uppya bubate mabdagssel skall bestråla Sweriges då vifar ste pronins. (H. H H.) — Ömgötha Correspondenten meddelar följande utdrag ur ett bref från en Hu: Norra Aruetita utwandrad ostgöte, daterudt Norfcep den 27 Febr. 1858: Ejtet fyra dagars wistande i Rav Or leana, der wi wid wår ankomst iill Auee rita lan? ego, begöfwo mi of norr Utpå den fora Misfisfippiftoden I till en stad, som heter Burlington, och derifran ester en dags tesa HO swenskarne, der mi tråfe fude manga jw enskar, hwilka sågo Ut som hamnar; wi fånde fnappt igen egna sock äunrboer. DÅ önstade jag mig Åter ben sun Swerge Wi måste änyo ut pa Mis sissippi och sottsotie wåt wåg hit nu Pun: reföta, der wi allisedan bolt. Hår är det bästa llimatet för jwen starne. Nar wi kommo bit, woro hår blott fyra hushall Fett från Kettilstads focken och 3 från Hel: singland, och ala utan matförråd. Men Dstans magar åto underliga; jag ansag yder tad satligt, utan krufsade ratt pa mina winte fistdon, fom jag haft med mig från Swerge, och Clacs och jag gingo tll jen luten sie för att fista. Pa twenne tim: smurs tid fingo wi 14 swenka pund fir, 1 1 I hwaribland en fort, fom kallas Rock Bas och åt mycket gor; wi fingo äfwen gåddor, Uf fadana fom wåta swenska. Sedan fort satte wi dagligen att meta, och wi salde MN amerifanarne 10 swenska pund en gång och fingo sterre matforräd Ån wi oden Ä gängen funde draga hen på wär lilla fålse. Wi hafva moycket wackra land utmed en en fjö, fom kallas Swedes-Lake. Claes har uppdygt ett storre twåwäningahus och bar odlat upp 12 acres land; på mitt land har jag bygt på swenskt jan: byggning Iman stuga, föf, förstuga och förungukammare, jemte alla andra behöfliga hus, får som jahus, loge m m. 8 actes land har y odlat, och ännu funna wi årligen besjå den odlare jorden, men gödning be hofs, ty jorden år ej båttte hår än i Swacge och fnappt få god. Willlbråd år har ringa, endast en mångd ekorrar. Först wi kommo hit fans hår en ofantlig mangd hjortar, och Claes skot andra året, wi woro här, 12 ft samt sedan några årligen; men sedan så många settlare ellet aboer s. sig ned här, så blefwo de ulskjutna. En och annan hjerpe kan man så se och ett slags orrar, men jagten år dock övr år år blano de största setilementen eller nydyggen i Amerika; en stor lyrka är upp bygd, och wi hafwa hår swensk prest, Alec fare och fyrkowaktare Jag war prest har i settlementet i 2 år, men jag tydte ej om den tjensten, ty hår lefwer folket etter eget behag. Den, som war en faran i Swelhe, han år lika få här, få ati wi beslutat art resa tillbata till Swerge, om Gud wil AAMA NVi Ileana sssa ÄÖ: fltönna Ft3 han (CS —— T8——2y —-—