de ide kunde göra fig reda derför, IGyj deman kände sig förwirrod, hans Hald: starrighet war bruten af det språk han hört. Också steg ban hastigt upp, rackre handen åt den unge mannen och sade: Ramrat, vu har besegrat mig. Lät of alllid wara goda wänner. Men dina pengar kan jag ej taga, ty det skulle wara att begå en riftig stöld. Då den gamle timmermannen yttrat detta, tog han hastigt fin möesa och gick ut. Petter följde honom med ögonen, skakande hufwudet, och såg honom lings samt toga wägen till föpinger, utan twifwel för att i den swala aftonwinden skingra fina tankar efter den scen, fom egt rum. Nu mwände han fig till hu fivun, sägande: 7Din man kunde wara den bäste menniska i werlden; men, man mäste medgifwa det, han har en riftigt tjurskalle; och för min del fär jag såga, det han är den ebewelligaste menniska, jag fett i mit Uf. vA, nu hor ni det sjelf, goda mammo, fade en röst, fom lat böra fig från alfoven. Med detsamma öppnades den ena af gardinerna, och Johans kraftfulle gestalt