Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1858, sida 2

honom. Ett ögonblick derefter tillade han med lugnare röst: mIFydeman, du är mer ån dubbelt få gammal fom jag, och du gocklar med mig fom med en liten skolgosse. Du fom bar huslru och barn, som ihärdigt måste arbeta, för att få bröd äfwen med att plocka ar, qxvarlemnade på fältet, och fame fa fin wed genom att plocka spånor pi warfwet; och du nekar att mottaga pen: ningarne, fom jag af få godt hjerta bus rit bit. Är vu då få fri från hwarje fynd, efter du inte will förlåta en ung man fom obetänffamt häromdagen tilwållade sig ett forcträde fom, jag tillslär det, med råtta tilllom din älder? Jag har hört dig låsa Herrans bön, den das gen då wi nedkallade himmelens wålfige nelse öfwer fartygets föl, bwarrå wi nu arbeta tillsammans, och nu nekar du att göra hwad du lofwat infor Gud i den heliga bönen, neml. Forlåt of wåra skulder sasom och wi sörlåte dem of file dige äro. Den unge timmermannens ådla hils ning, bang nästan inspuerade bud oc hans genomtrångande röst, wackte en få dan wördnad hos de närwarande, att