Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1858, sida 2

första pligt är att lyda sira föräldrar. Gud är mitt wittne, att jag endast mes fat pojkens bälta. Men han enwisas att inte begripa, det farorna bo på hafwet, och att hafwet ärligen uppslukar tusentalg menskliga offer. mfwål, inföll modren med af rörelse qwäfd röst, har han ju ofta upprepat för dig att, om få år Guds wilja, döden lika lätt fan öfwerraska honom i hans säng sasom timmerman, och att, om det inte funnes sjömän, skulle skeppswarfwen wara fullfomligt onytliga! På denna sjelfwa werket riktiga ans märkning skule den hedersmannen icke tunnat swara utom med falska argumen ter, hwarföre han också afbröt endast med ordet: Tyft!, fom han alltid hade til yands, då han war i förlägenhet om ywad han skulle såga. Just med det samma öppnades dörren, och Petter Michaelow steg in i kammaren. mRamrat, fade han och närmade fig timmermannen, jag fommer för att ens ligt löfte gifwa dig hwad jag lofwat, d. w. s. denna weckas aflöning. Under det han sade detta, lade han en hand full floriner på bordet.