Timmermannen i Saardam. Kap. IV. De båda enwisa. (Foris. fr. föreg. N:o.) Han har hyrt den lilla trädhyddan, fom en af uppsyningsmånnen låtit byg: ga dernere på warfwet. Han lagar sjelf fin mat, bäddar od) gör allt och tar al: drig del i fina kamraters glada upptåg. Då mi arbeta alla bredwid hwarandra och jag fer flora swettdroppar perla ut för hans wackra ansigte, fiser jag ofta til mig sjelf: ad, hwarföre har jag inte till fon en sädan pojke fom han stället för wår Johan, detta onaturliga barn. Min gode wän, säg då inte att Iohan år ett onaturligt barn, swarade modren med ett nästan bönfallande ut tryck. Förtjenar han, att man är få hård mot honom, då det endaft är i ett afseende fom han ide är dig till mil jed?.. . Toft! fade Wydeman. ÅBarnens