Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1858, sida 3

mig en droppe Schiedam, jag känner mig inte riktigt Ery. Hans hustiyu, fom ännu war helt uppe skakad af fruktan, att Wydeman skulle få fe Johan från hans gömställe, sysselsatte sig med att skölja glaset och helt warligt bälla i den af timmermannen begärda drycken. Denne warseblef under tiden spånkorgarne, fom barnen burit hem. Det är en märkwärdig timmerman, som huggit dessa fpånor, mumlade han. Ka, det är ryssen Petter Michaelow, fom huggit dem, swarade med en mun de båda barnen, Tjen djerfwe galgfågeln har föroläms pat mig, afbröt Wydeman och swäljde i en klunk likören, fom hans hustru gif: wit honom. Men man måste wara rättwie, och jag tillstär, att det är en märkwärdig menniska. Han är på bes nen före solens uppgång oc lägger fig inte förr än då det år mörkt. Han är den ihärdigaste arbetare, händig, och förs ständig, mån att få lära, måttlig i dryck oc tystläten: med ett ord, han är ett werkligt mönster för timmermän. (Forts.)