Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1858, sida 2

hälften lossna, och wid det tredje kastades den sex fot frän stammen. Aldrig hade man fett nägoming dylikt; alla når warande woro förstummade. Men det blef snart ett annat lif, ty främlingen, stolt och nästan jublande öfwer det uppe seende han wäckt, stack hastigt händerna i byrfickorna, hwarutur han tog twå fulla näfwar floriner, fom han kastade ut bland fina famrater, för att ännu fulfändigare öfa högtidligheten af kölinwigningen. Också blef genast på mwarfwet ett otro ligt owäsende, en omblandning af bhufwuden, armar, fötter oc) ben, ett trams pande, krypande, stängande och knuffande, ty hwar och en gjorde sitt bästa, för att snappa upp de flesta florinerna. Likwäl må undantagas de båda uppsyningsmännen och isynnerhet Wydeman, fom ide skulle welat widröra mostowitens penningar utan heldre förlora sina båda ögon. Medan äldermannen, tyst oc med ryne fade ögonbryn, måtte den del, han funde haft af bytet, kunde mäster Blondwyk ide afyälla fig att med outsägligt nöje betrakta den egna scen, ban hade framför fig; van gapffrattade, få att hang wäldigt rundade mage riktigt skakades på