Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1858, sida 3

bara räljyra få mycket in i stammen, att den yttersta barken knappt synbart rispa. des. Deremot högg Magelhan tre kraftfulla och djupa tag. Det war nu Wydemans tur. Aldermannen war redan färdig att ut. föra sina tre högtidliga yxhugg, då plötsligt den nykomne Petter Michaelow, som armbågat fig emellan timmermännen, föfte komma mellan trädstammen och IBydeman. KFamrat, fade hav, jag ber dig, låt mig få äran af att hugga dessa tre högtidliga hugg. Om du afstär dem åt mig, wil jag gerna gifwa dig hela min förtjenst medan jag arbetar här. Daktadt långt öfwer 50 talet, bade Wydeman ännu i behåll fin ungdoms fraftfulla liflighet. Bewäpnad med fin lpftade yra, Hade han antagit en herfulist ställning. Han befarade Petters tillbud med en föraktlig blick, och, för att tillräckligt wisa, bwilket stort wärde han satte på det företräde, honom med rätta tilllom, fade han: Inte för allt guld i werlden. Men låt honom ändå få fin wilja fram, fade den korpulenta Blondwyf