Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1858, sida 2

tecken till öfweruppsyningsmannen, hwilken höll sig bredwid trädstammen såsom en soldat på parad. Denne war en läng, mager karl med ett hwasst ansigte, fnars lift en yra, hwillen form altid utmärker den frisländska stammen. Wid det tecken, mäster Blondwyk giorde honom, antog han en ändå myndigare hållning, slödde sina händer mot täljyxans skaft, som stod på marfen mellan hans fötter, och sade tid fina kamrater med en allwarlig ge nomträngande röss;: vgära kamrater, der År med råtta fom wi anfe det för ett högtidligt ögonblid, då man lägger första grunden till en boggnad; ty huset blir oftast menniskans både wagga och graf, och det än Ddefe utom wittne till hennes käraste förbindelse ser, hennes glädje och sorger, hennes werksamhet och hwila. Ännu wigtigare är dock grundbyggnaden till ett fartog, fom skall föra den djerfwe sjömannen öf. wer hafwens omätliga, ofta klipviga djup. Under det stadens innewänare i i all får kerhet bebo fina stenhus och lugna inom def murar äse windarnes raseri, måfte sjömannen, skiljd ifrån den bottenlösa af grunden endast genom en tumstjock plans