Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1858, sida 2

til samlingsplatsen, fom blifwit dem ans wisad, en temligen stor öppen platå, på hwars midt en ofantlig trädstam låg. Alla woro på sina platser, då klockan slog fem. Det oaktadt började icke arbetet, och hwad som war ändå owanligare, war att alla arbetarne iklädt fig fina högs tidsflader. De tycktes otåligt wänta på någon, fom ide kommit. Efter en qwarts timmas ihärdig wäntan sontes ändtligen mäster Blondwyk närma sig, hwaröfwer alla wisade den lifligaste glädje. Man mäste je den hederlige mannen. Man mäste fe od beundra hans majeftätriffa gång, med hwilken triumferanve min han på wenstra axeln bar fin med silfwer rikt inlagda täljyxo; på sin runda mage hade han ett förskinn, som genom sin renhet antydde, att det begagnades endast wid sällsynta tillfällen: för öfrigt war han, som de andra arbetarne, söndageklädd. Såsnatt han kommit fram til gruppen af arbetare, aftogo dessa sina mössor och helsade wördnadsfullt. Han kunde till swar ej fä fram ett ord, till den grad hade promenaden gjort honom ande truten. Han ätnöjde fig tå med att göra ett