Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1858, sida 2

däckadt skrof likt on på firanden uppfoms men hwalfisk. Längre bort säg man ett slott, som ännu icke fätt sin takresning, od) flera andra byggnader, fom målare borstarae med fina brokiga färger knappt bunnit grundmåla. Jag gjorde orätt, då jag fade, att aft på landet ännu slumrade. Jag war oc rättwis mot wäderqwarnarne: de arbe tade redan med en ifwer utan life; de bullrade, knakade, gnisslade oupphörligt; så långt man kunde fe, woro de alla fy8selsatta att med fina wingar oupphörligt beskrifwa cirklar i rymden. Man funde säga, att de sinsewellan täflade uti rafte 168 wertsamhet. J samma minut, fom klockan i Saar dams fyrfa flog tre qwart till fyra, dppnades dörren til en liten hydda, hwar-. ifrån ukom en timmerman, fom, gäspande, tog wägen till warfwet N:o I och började draga på ett fnöre, fom fatte en floda i gång, hwilken hängde emellan twenne i jorden nedsatta stolpar. Det war arbetåflodan. Allt efter fom tim: mermannen ringde, tycktes han blifwa lifligare. Från alla Hål anlände timmermån, anförda af fina uppspyningsmän,