uppmuntrade nägot Anna, som wisade honom, att hans sammetsbyxor woro på högra sidan alldeles hwita af mjölpäsen, som han höll i handen. Men fe då, ni fer ju ut fom en vife tig mjölnare. Det betyder ingenting, swarade främlingen, ett tag med borsten, och det syns inte mer. Alla tre fortsatte nu fin wäg och upp: nådde snart byggwästarens hus. Här är det fom mäster Blondwyk bor, fade Wilhelm oc) pekade på ett temligen oansenligt hus, men få snyggt od) wäl wärdadt, att det war ett nöje för ögat att fe derpä. Det hade gröna fönsterluckor, men för öfrigt perlgrå olje. målning från tröffeln och till takäsen. vTad mina wänner, fade främligen oc lade åter påsen i korgen, fom den uns ge gossen nu bar. ÅFarwäl få länge, wi äterse hwarandra fnart. Mäster Blondwyk, en hederlig feppsr byggmästare, war alltid hemma. Han war liten till wäxten, men förwånande fet. Hand hufwud war rundt fom en bulle och ansigtet liknade ett fullmoget hrödt Äpple; isterhakan war afdelad i tre