Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1858, sida 3

jag wet nu allt hwad jag bar behof att weta. Mjölnaren stod fom på glödande fol; rädd att efter sitt första misstag göra ännu en bod, päskyndade han uvplåånins gen med brädflörtade frågan: jag flår wad, ni måtte wara bra längt bortifrän? Na Kanhända är ni Swenff? Ref! vEller Polad? Nej! Så befitta från hwilket land är ni då? Ni har en få besynnerlig drågt? ... MSymwad menar ni? Det år ju mitt hemlands drägt. Måtte den gode guden bewara er att tala illa deroml Främlingen tillade ide en bofftaf, utan förde änyo banden till mössan och följde de båda barnen, fom gått ned för traps pan och nu helt lugnt woro på wäg till byn. Mäster Boerstock war tillintetgjord, han war nära att qwäfwas af harm och skulle gerna welat slunga några dräpande glåp: ord efter främlingen, som tycktes kommit för att helt enkelt drifwa med honom. Dock nöjde han fig med att mumla mels