Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1858, sida 2

A EEe att rädda Hugo, störtade fig i elden! Timmermannen har sicif hustru och twen. ne barn ocsssktor ide de försträckliga lå. gorna, för att rädda ett fråmmarde barn, hwars mor frånft ochaförolämpat. honom få djupt! Hon gret bittert sHenned goda oförderfwade hjerta erkände den or ätte wisa hon få ofta begått. förwillad af ständsfördomar och en förwrängd upp: foftran. Middagstiden samma dag besöfte Sv fi fin syster. Efter måltiden öfwertalas de de båda fruntimren Henrik att gå ut spå en stund. Wid bemkomsica blef han ej litet förwånad öfwer hwad fom mi fade fig för hang blickar. På golfwet ssåg han Hugo od Willi i allslöns måns stap lekande bredwid hwarandra. Grefwen oc grefwinnan, den senare bärane de hang lila dotter på armen, kommo emot bonom, — Detta barn, fade hon, ystal pos eder utwerka mig förlåtelse, och modren skall understödja min bön. Ri måste förlåta mig. Gode, bäste man, ni får ej störa mig ifrån er, sedan ni våde dat min sons lif. En sadan hämnd wo re alltför grym. Hon fattade Hans hand och heta tårar föllo ned uppå dens