Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1858, sida 2

fänslor i wärt briös. ÅUt fanders med ert fördömda guld! strek han, oc flötte det bort med foten. Å tiggarungens wägnar tackar jag för penningarne; han behöfwer dem idel Grefwen framtirädde förflröckt ur fidos rummet och sökre uppehålla Henrik, fom wille aflägsna sig, medan grefwinnan fnyfrande bad honom om förlätelse.Rom, Hugo, ropade hon, fom oc hjelp mig att godtgöra, hwad wi försummat. — Men timmermannen bade redan förfvuns nit. Jag har gjort Honom orätt, TO: pade hon ängol 7D min Gud, huru bite tert har jag fränkt den man, fom räddade mitt barn ur lågorna. Trösta dig, min goda Eleonora, han fall wål ännu funna försonas; den orättwisa du tror dig hafwa tillfogat honom, härleder fig. ur fördomar, fom mera widläda wärt stånd ån wåra hjertan. Men i alla fall skall denna tilldragelse bärtra of; war derföre wid godt mod. — Jag wet, återtog grefwinnan, Sofi har i dag be: rättat mig om fin syster och hennes barn; ad, Herrman, huru litet har jag tånft uppå od) wärdat mig om deosa goda, hederliga menniskor! Och flickan, som för