Ut PU Op TYLER — 4T44 medelst neddoppande; hwarje annorlunda förrättadt dop Är ogiltigt. Betalningen för hwarje dop uppgår till 5 a 10 rdr, allt efter personens förmögenhet. Dessa penningar anwåndas dels till prsdifanter: nas underhåll, dels att öka den stora utflyttmngsfond, genom hwars bidrag de fattiga i alla länder förhjelpas att us) öfwer til det amerikanska Jion. J Malmd oh sjelfwa Lund hafwa en mångd mormoner uppstått och mormonförsamlingar hållits. Likaså i Stockholm, derifrån den för fina rena seder och filors sofiska bildning utmärkte, nyss omtalade agronomen Mathson blifwit förwisad. Polisens tillstängande af mormonernas få t. samlingsrum i hufwudstaden lärer blott hafwa haft till följd, att få många slere anhängare sedan dess anslutit fig till det nya prestadömet. Enligt n:r 9 för den 1 Febr. 1857 of ofwannämnda Standinas viens Stjerne, utgöra de sista dagars nad heliga i Danmark, Swerge och Nor: ge samt på Jeland ett antal af tillfjime mans 2,692 personer. Af dessa komma på Swerge 340, nemligen 260 i Skåne och 80 i Stockyholm, med 51 ålvfte, 191 prester, 15 lårare och 11 diakoner. Une der sista halfåret hade 22 emigrerat och 14 blifwit uteslutna. J Danmarkråfnag ej mindre ån 2,147 mormoner, af hwlka 1,208 endast i Köpenhamn. J Norge: år deras antal 198 och på Jsland 7. Rörande mormonernas månggifte bör erinras, att det uttryckigen år forbjudet i Mormons bof att hafwa mera, ån en hustru. Först genom sednare uppendariljer för Josef Smith har månggijtet uppkommit, dot få, att der aldrig tiuates en man att stilja fig mid fin hustru, an. nat ån för otrohets skull, och att den andra, tredje eller fjerde hustrun, endast fan tagas med de foregåendes och wederbörandes mälsmäns begifwande. Äjwen bör det anmärkas, att det ingår som lår rosats i Mormondömets dogmatik, att Detta månggifte endast fan ega rum blond Guds barn, fom hafwa Gusts Anra, hwilken bewarar dem från ala de faror och frestelser från fött och werld, hwilka ligga i månggiftets natur. (5) RR — — — — — Hwarjehanda. ö En un) man fom war i förlägenhe al om 100 rifsdaler, sticko de erter en jude fom länte ut pengar. Denne fom, och efter många gnällande kiagomal ofwer pe swåra tiderna, gid hun in på ott låna I ben unge mannen den begärda fumman, likwäl icke under 25 procent, ywarwid ban dock genast från länesumman wille afdraga det första årets ränta. Dä jag ämnar behålla pengarne i fyra är, sade emottagaren leende, od då jag gerna frulle wilja slippa den der befwarliga råntebetalningen, fi kn ju herrn med ens afdrag dv trenne dterkaende årens ränta. Juden skakode på hufwudet och srök ändtligen pengorne tillbaka ihanden få att bordet war tomt. MNa, sade den unge herrn, nu fen ni wånta atllos jag får hemta skrifvon till stuldförbindetsen 2 författande. — Han gick in i sitt fobi I nett, men just fom han ärer wisade sig i dörren med en stor piffa i Handen, ilade juden ut genom en annan dörr. A —W—b) .0.. Q L. — En Engelsk advofat begagnade en gång på knepigt fått af den i hans land öfliga sstrånga efterlefnaden of lagarnes bokstaf. Han war karuad till en: rif man för att uppsatta dess testamente, men fom försen Waäannen mar vanan!