belrop höjde fig till skyarne. — Han lycks, han lydag! ropade några. — SHurra, Gutman, hurral fortfar, fortfar, du hedersgubbe! rasta tag! ljöd det i korus omkring bonom. Enhwar wille göra sitt bästa för att uppmuntra och lif. wa honom. Efter hwarje slag skallade förnyadt jubel. Folket bar sig ät, som hade det warit berusadt. Flera fattade i stegen, liksom wille de derigenom föres komma dess swigtande och brydde sig ej om slenarne som nu började nedfalla i stora hopar. Gossar mäste bortjagas med allwarliga hotelset, ty det säg ut som wille de sjelfmant taga skada. Det gifwes martyrskap af många slag! Skriket hade omsider wäckt grefwinnan ur hennes dwala. — Fatta mod, Eleonora, Hugo skall blifwa räddad, ser du huru mannen der arbetar, fade grefwen och wisade på Henrik, fom fördubblade fina ansträngningar oh numera rönte bår fta framgång, fedan han engång fått en öppning i muren. Sofi låg på knä bred wid fin matmor och gret; hon hade un. der inga wilkor welat gå från frådet. Framsidans fenster i tredje wäningen has de redan fattat eld, då timmermannen