Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1858, sida 2

8 wet det bäst, fom sjelf murat upp den)! fade en arbetare. — Du fånner ide Henrik Gutman, swarade en annan, är någon i ständ dertill, få är det han! — Den omtalade have emellertid skyndat uppför flegen, och redan i nästa ögonblid dänade hans kraftfulla flag mot wäggen. Det war ett wädligt företag, ty den lån ga slegen swigtade och hotade att bristade under den jättelika mannen och hans ansträngningar. — Häll emot flegen, ropade han, jag fan ej flå då den fwigs tar! — En fortare flege fälldes såsom stöd under den förra, och nu begynte timmermannen änyo, medan äskädarne under dödstystnad afbidade utgängen. Hwarje slag tycktes framkalla ett genljud i deras yiertan. Man wägade knappt andas. Det lyckas ej, han inser det sjelfl hwistade muraren till fin grannr. Ine gen annan hade eng kunnat swingat hams maren få långe med en hand! — Tims mermannen pwilade en stund, stödde fe. dan fin kropp emot muren och försöfte derpå flere slag med hammaren, förd af båda händerna. Efter tredje slaget los. ade några stenar. Ett tufenfaldigt jus