pade arbetarne, som banade sig wäg ge nom trängseln. — Låt bli det der för föfet, fade en gammal man, du blir förqwäfd af röten, förrän du hinner upv til fenstrer. Min fon har klifwit upp twå gånger, men warit twungen att wända om på halfwa wägen. Dessutom är wäl barnet ide mera wid lif. — Jag wet, jag wet, swarade Gutman otåligt. Hwar år sofkammaren deruppe? — I hörnet skall det waraj swarade gubben, — ÄRaska tag, gossar, Råd hit stegen! Lil ni gifwa rum der eder skall jag krossa edra hufwudskälar, tusan tunnor!! — Gutman blir bet, nu är spek. taflet färdigt, skrattade arbetarne, under det de förföfte att gifwa stegen den mest fördelafiiga ställning. Byggnaden war ny och platsen näst intill ännu obebyggd. Sidowäggen war utan fenster, en flarf och slät mur. — Gif mig en flågga, stret ångo Henrik, som redan hunnit några pinnar uppför tegen. Man efterkom hans önflan och var fram en stor och tung Rlägga. Allas uppmärffamhet wändes nu åt timmernannens sällsamma företag. Han får i bål i wäggen, den är för tjod, jag