Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1858, sida 3

liga. Alla tröstegrunder woro fäfänga. Henrik bad derföre grannhufsrun att blifwa qwar yos Margareta, hwilken blek, men med största lugn blickade på hwad fom tilldrog fig omkring henne. — Hon mäste gå och fe efter barnet, fade hon, då timmermannen wille hälla Sofi til baka. — Må ffej genmälte han, efter du få will, adjö. Och båda skyndade till eldswådan. Underrättelsen besannade fis. Huset, i hwilket grefwen bodde på hyra, flod i ljusan låga. Henrik oh Sofi funno der den största förwirring. Elden hade brus flit ut i andra wäningen nåra trappan, antändt denna och utbredt sig mycket has stigt; ur nedra wäningen bergade man hwad bergas kunde. Flera sprutor funs nos wäl, men de saknade watten, hware före deras korta werksamhet, ej förmådde att wäsendiligt bidraga till eldens flidande, Emedan man ej fett någon menniska wid fenstret af tredje wåningen, hade man siraxt från början ide wårdat fig om dens samma, emedan lågorna och röken, fom uppstego nedifrån, gjorde hwarje sädant försök wådligt ja tillochmed lifsfarligt. (Forts.)