sä unga, som fallet är med er bäda, men för er torde det dock wara det bästa. Så ställ då tid bröllop i Guds namn, ju förr desto hellre, ty menniffan förmår ide annat än att hoppas på det båsta. — TI id timmerplatsen skildes de båda männerna med ett trofast handslag och Henrik fat: te fig ned på en stockända, derifrän han tid efter annan uppfsleg, för att fe fig omkring på platsen. Den, som warseblef den jättelika gestalten fitta der i månflenets magiska belysning, kunde lätt frestas till att tro på ett oforwligt spöke, som kommit för att ombesörja wakthällningen. Men huru warmt klappade icke hjertat uti detta spökeis bröst, och bifwande fmögo fig orden öfwer def läppar: Hon är förnäm, rik och skön, men hon har intet bjerta, fom skulle byfa deltagande för sämre folk och wet ide hwad wär heder will säga. 2. Branden. Flera wedor hade förflutit sedan den dag wi sist omtalat. I Margaretas lila kammare säg det annorlunda ut nu ån då, ty ben unga makan låg till sängs och tryckte en liten flicka till sitt bröst.